Dennis Rader.html



Dennis Lynn Rader, kallad BTK-mördaren, född 9 mars 1945, är en amerikansk seriemördare.

Han arresterades i februari 2005 i Kansas för 10 mord mellan 1974 och 1991. I ett brev till en tidning kallar han sig själv BTK, Bind, Torture, Kill, som var hans modus operandi. Raders grannar chockades när han arresterades, ingen kunde tro att det var han. Han var aktiv i kyrkan och hade varit scoutledare.

januari 1974 mördade BTK (bind, torture, kill) sina första offer. 15-årige Charlie Otero kom då hem till sin familjs hus i det lugna området i Wichita och slog upp dörren. - Hallå, är det någon hemma? ropade Charlie in i huset, utan att få något svar, inte ens hunden skällde. När han klev mot föräldrarnas sovrum kände han plötslig skräck. På golvet låg Charlies pappa Joseph Otero, 38, på mage. Hans ben och vrister hopbundna. Mamma Julie, 34, låg i sängen, också hon bunden, men med munkavle. Under några sekunder kunde han inte röra sig sedan rusade Charlie ut för att hämta hjälp.

Strypta med persiennsnöre Det skulle visa sig vara för sent. Sedan länge. En granne som kom till huset upptäckte att telefonen inte fungerade efter kablarna var avskurna. Polisen hittade lillebrodern Joseph II i sitt rum, också bunden, med tre olika huvor över huvudet. I källaren kom det värsta: 11-åriga Josephine hängd halvt naken. Med munkavle. Runt omkring i huset fanns sädesvätska, också på kropparna, men mördaren hade inte sexuellt antastat något av sina fyra offer. Alla hade blivit strypta med ett snöre från en persienn.

Brev från mördaren Nio månader senare fick tidningen Wichita Eagles reporter Don Granger ett telefonsamtal, sannolikt från mördaren själv, som ledde honom till en bok på biblioteket. I den fanns ett brev där en person tog på sig skulden för Oteromorden och lovade fler offer. Brevet beskrev detaljer som endast den riktige mördaren och polisen kände till. I brevet gav sig mördaren också ett namn BTK.

Sköts med två skott 4 april 1974 kom Kathryn, 20, och Kevin Bright, 19, hem till Kathryn. I huset fanns redan en person som hotade ungdomarna med pistol och sa sig behöva både pengar och en bil för att fly från polisen. Kevin tvingades binda fast sin syster vid en stol. Mannen försökte strypa Kevin, som gjorde motstånd. I stället sköts han med två skott i huvudet. Kevin lyckades hämta hjälp till sin syster men Kathryn dog fem timmar efter att ha kommit till sjukhuset, hon avled av de skador som tre knivhugg i magen orsakade. Kathryn Bright var delvis avklädd. Inte BTK, trodde polisen då.

Stad i skräck 17 mars 1977 fick polisen larm om något pågående på South Hydraulic street 1311. Väl i huset anträffades Shirley Vian död. Hon låg i sin säng, delvis avklädd, händer och fötter bundna. En plastpåse över hennes huvud. Runt hennes hals fanns ett persiennsnöre. I ett förråd fanns Shirley Vians tre barn, med livet i behåll. Wichita var nu en stad i skräck. Många kontrollerade att deras telefonlinjer inte var döda när de kom hem.

Nancy Fox, mördad 1977. Morden slutade 8 oktober 1977 fick amerikanska 112 ett samtal av BTK. - Åk till den här adressen. Ni kommer att hitta en mördad kvinna, Nancy Fox. Samtalet spårades till en telefonkiosk där vittnen hade sett en blond man. När polisen kom till adressen påträffades 25-åriga Nancy Jo Fox. Fox var visserligen påklädd, men sperma fanns på olika ställen i huset. Så slutade morden.

Ville ha publicitet 31 januari 1978 kom ett brev till Wichita Eagle-Beacon, med en dikt till mördade Shirley Vian. Av misstag hamnade brevet hos annonsavdelningen och en irriterad BTK skrev till en lokal tv-kanal: Hur många måste jag mörda innan jag får mitt namn i tidningen eller lite nationell publicitet? BTK skrev också att han var ledsen för morden och att ett monster tog över hans hjärna. Dessutom sa han sig ha valt ut sitt nästa offer. Sista gången någon hörde av BTK på 70-talet var 28 april 1979. Mördaren stod då och väntade på en 63-årig kvinna som inte dök upp. Han skickade senare ett argt brev tillsammans med en av hennes halsdukar: Var glad att du inte var här, för det var jag.

200 misstänkta 1983 togs utredningen upp igen och två team med polisutredare reste genom landet för att samla ihop saliv och blodprovet från cirka 200 personer som av polisens datorer hade pekats ut som misstänkta. Endast fem av dessa vägrade. Tillsammans med ytterligare sju, som inte kunde avföras, satte de upp på en speciell lista. Över åren lyckades polisen lägga ner en del nya pusselbitar: * Kopiatorn där ett brev hade kopierats visade sig finnas på Wichitas stadsbibliotek. * Alla mord hade skett inom ett litet område, vilket fick utredare att tro att BTK endast mördade där han kände sig trygg. * Dikten om Shirley Vian hade skrivits på samma sätt som en dikt som publicerats i en spel- och korsordstidning som hette Games. Polisen begärde ut prenumerationsregistret. * Dikten om Shirley Fox, Oh death to Nancy , var skriven som en dikt som fanns i en lärobok på Wichita state university. Läromedlet hade nyligen använts i en kurs och polisen hämtade ut klasslistan.

Morden började igen Polisen upprättade bland annat listor över alla vita män som bott i närheten av Otero, Vian, Fox och Bright. Så började morden igen. 31 oktober 1987 påträffades 15-åriga Shannon Olson dumpad i en damm. Bunden. Hon var delvis avklädd och hade blivit knivhuggen ett antal gånger. 31 december 1987 hittade Mary Fager sin make mördad, skjuten två gånger i ryggen. Döttrarna Kelli, 16, och Sherri, 10, satt i badkaret. Strypta. Sherri var bunden med svart eltejp. Kelli var naken. En byggare som påstod sig ha flytt från familjens hus, i deras bil, i skräck åtalades för morden, men friades. 2004 återupptogs BTK-utredningen. Detta efter ett brev som 19 mars skickades till Wichita Eagle. Brevskrivaren tog på sig skulden för ett mord den 16 september 1986, på Vicki Wegerle. Foton tagna på mordplatsen fanns med, samt Wegerles körkort.

Fler brev 5 maj 2004 kom ännu ett brev, den här gången till Kake-tv i Kansas. Det visade sig ha skickats ett brev emellan, i april. Den gången dock anonymt, till Ksn-tv i Wichita. I kuvertet, en bild på ett oidentifierat spädbarn. Varför dök han plötsligt upp igen? För uppmärksamheten? Var monstret i hans hjärna tillbaka? Till slut, efter många långa år, efter mängder av om och men, efter hundratals eventuellt misstänkta och tiotusentals utredningstimmar, grep polisen den nu 60-årige Dennis Rader, 25 februari 2005. Detta vid ordinär trafikövervakning. Kritikerna undrade hur det kunde ta så lång tid? Dennis Rader hade bland annat gått på Wichita State University och arbetat på samma ställe som ett par av offren.

Minst tio mord Nu räknas åtminstone tio mord till BTK:s lista, dessa har tillkommit: Marine Hedge, 53, och Delores Davies, 62. Hedge den 27 april 1985, Davies 19 januari 1991. Dennis Rader har i dag erkänt sig vara BTK. - Tack, sir, sa han efter att domaren tilldelat honom en offentlig försvarare. Ingen jury kommer att behövas, eftersom tvåbarnspappan Dennis Rader har avsagt sig rätten. Wichita kan sova lugnt i natt.